En tur på stranden
23 april 2005

Berättad av Allis genom matte Elisabeth

 

I lördags eftermiddag skulle jag som vanligt ta en promenad tillsammans med matte, husse och "storasyrran" Xazza. Matte och Xazza gick först och jag kom efter med husse. Det är min uppgift att hålla koll på honom nämligen.


När vi kommit förbi skolan bestämde matte att vi skulle gå efter strandkanten vid badplatsen, som vi gör ibland. Jag trodde därför att vi skulle svänga höger nere vid gräsmattskanten som vanligt, men matte tyckte att jag skulle få bekanta mig med vattnet i Virsbosjön nu när det inte var fullt med badgäster där. Den badplatsen är bara till för tvåbenta varelser, så vi får tyvärr inte vara där på sommaren. Det är dåligt med badmöjligheter för oss där vi bor, så jag fick inte chansen att bada förra sommaren. Det finns ett ställe till - en gammal badplats -, men där badar de tyvärr hästarna på sommaren. Då är vi mer intresserade av att äta upp deras bajs, som ligger överallt på stranden och i vattnet, än att bada. Matte gillar inte det godiset, hon är lite kinkig i det fallet tycker jag. Det är ju kanon!!!!!

Badkrukan Xazza
Hur som helst, vi gick ner till vattnet alla fyra. Matte släppte Xazza och hon började knalla runt i vattenbrynet och en liten bit ut i vattnet, slog med tassen på vattenbubblorna som bildades av plasket och försökte ta upp några pinnar som hon såg på botten. Hon betedde sig som en fin dam som var rädd att blöta ner håret, tyckte jag.

Jag visste inte riktigt vad allt det där var för något, men när husse släppte mig rusade jag som vanligt iväg med full fart - rakt ut i vattnet. Helt plötsligt var jag omgiven av det våta. Det fanns ända upp på halva ryggen. Där stod jag, med svansen viftande rakt upp i luften, hoppande ömsom på frambenen, ömsom på bakbenen samtidigt som jag gnällmorrskällde på Xazza, husse och matte. Matte stod bara på stranden och skrattade och muttrade för att hon inte hade kameran med sig. Hon tyckte att jag såg så rolig ut där ute. De fattade helt enkelt inte att jag ville att de skulle komma ut och leka i vattnet med mig. Jag blev så besviken. Det var ju kul!

Husse gick ut på bryggan för att locka dit mig, men jag ville inte fatta det eftersom han envisades med att gå runt uppe på land. Jag höll mig envist kvar där jag var.

Till slut tappade jag tålamodet och gick/studsade upp mot stranden igen för att försöka få med min tråkiga syrra. Hon stack bara iväg in i vassen när jag kom och ville inte alls med ut i vattnet. Jag gav upp och stack ut på egen hand igen.

Nya kompisar på ingång
Plötsligt kom två kanadagäss simmande utifrån sjön, rakt emot mig. Jag blev jätteglad! Äntligen ett par kompisar att leka i vattnet med. Med full fart och viftande svans (så gott det nu gick att hålla den ovanför vattnet) drog jag mig ut mot mina nya kompisar. Som vanligt hade dock matte och jag olika uppfattningar om vad som är kul här i livet, liksom vad som är tillåtet och vad som inte är det.

Gässen simmade rätt fort emot mig. När de kommit väldigt nära började matte ropa för att få mig att överge tanken på att leka med dem och komma tillbaka in på stranden istället. Jag fattar inte att hon jämt ska vara så nervös och förstöra när det är som roligast. 

Det var ju lika bra att lyda, när jag märkte att matte började närma sig ett nervöst sammanbrott. Jag tyckte minsann att det såg ut som hon var på väg att ta av sig skorna för att springa ut efter mig, men det vill hon nog inte låtsas om riktigt. Jag vände och tog mig in till sandstranden igen.

Väl där tänkte jag att lite kul MÅSTE jag ändå få ha. Med full fart sprang jag i fatt Xazza och sedan blev det tokrace och följa John i sanden. Vilken lycka! Som vanligt var husse och matte i farten igen. Koppel på och promenaden fortsatte genom skogen. Våta, sandiga och trötta kom vi väl hem igen. Då väntade duschen ... Matte påstod bestämt att vi inte fick ligga varken i soffan eller i hennes säng som vi såg ut. Kan inte förstå att hon ska vara SÅ besvärlig! 

Efter duschen drack jag lite vatten och intog min vanliga plats under ena köksfönstret. Jag lade mig till rätta och stack in huvudet under mattes köksgardiner, drog en djup suck och somnade. En helt vanlig promenad, en helt vanlig lördagseftermiddag var över.

 

Upp

      Hem