För ett bra tag sedan sa matte till husse något om att det kunde vara skönt för oss att få lite utrymme att springa på, och föreslog att vi skulle boka en stuga i Sälen under en långhelg. I och för sig begrep jag inte då vad hon pratade om. Vi anade dock att något skulle hända, när matte helt plötsligt en vanlig onsdag i början av februari stannade hemma från jobbet och sedan började plocka fram en massa saker. Det var något skumt på gång och här gällde det att vara på sin vakt.
 
På kvällen började även husse plocka saker och de gick fram och tillbaka. Till råga på allt plockade de ner plastlådorna med vår mat i en väska, tillsammans med koppel, reflexvästar, godisburken och bajspåsarna. Då, kan jag säga att det var nervöst. Vad i fridens dagar var det på gång!?!
 
Sedan tyckte husse att vi skulle gå på kvällspromenad och då var det lika bra att hänga på, men väskorna stod kvar i hallen ... Konstigt!
 
Äntligen händer det något
 
Morgonen därpå, när vi fått frukost, vilat lite och gått en liten promenad skulle väskorna ut i bilen. Och vi fick stanna inne hos matte. Det var kort sagt katastrof. Vi ömsom gnällde, ömsom slängde oss framför fötterna på matte och stirrade på henne. Vart tog väskorna vägen??? Vi släppte inte matte ett ögonblick, för här gällde det att vara på sin vakt så de inte skulle glömma oss. Gissa om det var pirrigt och aldrig verkade de bli färdiga.

Till slut sade i alla fall matte att vi skulle få följa med och åka bil och husse öppnade bakluckan. Jag behöver väl inte säga att det gick snabbt att komma ut på det kommandot. Jag tror personligen att vi aldrig varit mer lydiga än då.

Vi låg så snällt hela resan och tittade bara upp ibland för att kolla åt vilket håll bilen gick. Till slut var vi i alla fall framme och fick hoppa ur. Konstigt ställe vi hamnat på, mycket snö och en hel massa spännande dofter att utforska ordentligt.

Matte öppnade dörren till en stuga som hon sade att vi skulle bo i. Där luktade det jättekonstigt må jag säga. Xazza och jag tog god tid på oss att nosa runt i alla rum. Heltäckningsmattorna och soffan var det jättemycket spännande i, som krävde noggrann undersökning. Husse och matte förstod inte vad som var så spännande förrän senare, när husse läst i gästboken att det varit en Golden Retriever där före oss.
 
Skogsavverkning på gång
 
Promenaderna var jättekul och det fanns en massa skoterspår att springa i. Vi klarade oftast att springa på skaren men husse och matte åkte igenom ganska ofta och satt fast i snön upp till låren. Då var det riktigt kul att retas med dem, ta vantar m m. Det bästa av allt var dock att vi inte behövde lämna favoritsysselsättningen hemma. Ur vår synvinkel var behovet av skogs- och buskavverkning verkligen stort här uppe, så det var bara att sätta igång. Livet lekte verkligen, kan jag säga.

Upp