|
Vi
kom i närkontakt med en knöl förra hösten. Vi upptäckte en liten
utgjutning på Tootsies mage som inte
hade funnits där förut. Vi avvaktade men ringde ganska snart till
veterinär. Vi fick tid och undersökning
genomfördes med provtagning. Efter lång väntan, två veckor kändes som
en evighet, fick vi svaret. Ofarlig, trodde de… Svårt att få ett bra
provsvar när den, knölen, satt nära juvren.
Operation
Veckorna gick och knölen växte. Nu var den som en stor golfboll. Vi tog
beslutet att oavsett om knölen var farlig eller inte skulle den bort. Ny
tid för operation. Tootsie har aldrig
tidigare varit sjuk och aldrig behövt vara kvar hos veterinären. Vi bad
om att få vara med tills hon somnade och sedan komma innan hon helt hade
vaknat, för att göra vistelsen hos veterinären så smärtfri som möjligt.
Det gick inte riktigt som vi ville, då de var tvungna att ta henne till
operationsrummet innan hon somnat. Hon var för tung för att bära.
Tootsie följde motvilligt, vinglande med sköterskan och kastade sorgsna
blickar mot oss …
Väntan
Efter tio dagar skulle stygnen tas bort. Innan dess hade vi nog varit hos
veterinären tre gånger då såret inte ville läka och komplikationer
inträffade. När väl dagen var inne för stygnborttagning var det inga
stygn kvar. De hade gått upp i samband med inflammation och varbildning.
Penicillinkur efter penicillinkur följde. Vi avslutade behandlingen med
30 dagars
antibiotika. Tootsie var så duktig hela tiden. Trots såret på ca 15 cm
som var helt öppet under magen, sårtvätt och hemmagjorda bandage runt
hela kroppen, var hon pigg och glad. Underbar hund, helt fantastisk …
|
|
Ytterligare
fem dagar senare kom telefonsamtalet. Det var en elakartad tumör, av en
tregradig skala låg denna på gränsen mellan två och tre. Panik, ångest,
sorg, massor av känslor på en gång. Ändå vid gott mod då de ej
trodde att den hade spridit sig och att så länge den satt på utsidan
av kroppen var det stora chanser till att helt bli bra.
Under
denna turbulenta tid upptäckte vi en ny liten knöl på höger bakben
ner mot tassen. Denna var knappt kännbar, men vi ville ändå att de
skulle ta ett prov på den också. Efter analys fick vi till svar att
inga tecken på tumör fanns. Med en illavarslande
känsla i magen har vi nu avvaktat i ett par månader. Från att ha
varit en liten, liten knöl var den nu som en pingisboll.
Ny knöl opereras bort
För ett tag sedan var vi hos en underbar veterinär. Finns det människor
som är sända från himlen så är hon det. Jag ringde henne och berättade
om min oro och om vår historia. Vi fick komma samma vecka för en
mindre undersökning. Hon sa direkt att vi skulle ta bort knölen och vi
fick den tid veckan därpå.
Tootsie fick somna in min famn. Det var jag, Tootsie, en sköterska och
veterinären på mottagningen. När Tootsie sov gott bar vi in henne
till operationsbordet. Väl därinne kom frågan jag aldrig trodde att
jag skulle få höra, "vill du vara med under operationen"? Får
jag det…?
Med tårar i ögonen satt jag vid Tootsies sida och såg hur ytterligare
en knöl avlägsnades
från hennes kropp. En liten knöl upptäcktes precis ovanför och även
denna togs bort.
|
|
Hon
förklarade hela tiden vad som gjordes, vad hon trodde, hur hon sydde och
hur jag skulle sköta såret och hur jag sedan själv kunna ta bort stygnen,
om jag ville …
När hon var klar lyfte vi ner Tootsie och hon fick vakna i min famn. Hon
viftade på svansen när vi kom, sov gott under en och en halv timme och
viftade på svansen när vi gick.
Vi valde att inte skicka iväg denna knöl på analys, då veterinären med
största sannolikhet såg att det var en så kallad blodtumör. Och, vad
spelar det för roll? Vi kommer att ta bort alla knölar, tumörer, kalla
dem vad Ni vill, så länge vi bara kan och så länge Tootsie mår bra, är
vid gott humör och har god hälsa. Vi har ju fått denna underbara varelse
till oss för att vi ska älska
henne, ta hand om henne och vårda henne. Och så länge vi bara kan, skall
vi göra just detta.
Inte slutet
Så, vi vill
bara säga att det inte behöver vara slut för att man hittar en knöl. En
välmående, glad och pigg berner sennen i sina bästa år, snart sju, som
älskar livet ska förhoppningsvis vara med oss och förgylla våra dagar länge
till …
Men, vi vet också att tiden är begränsad och vi har för längese'n bestämt
att vår egoism inte skall stå i vägen om någon av våra älskade inte
lever ett värdigt och meningsfullt liv. Det är oerhört svårt att tänka
tanken, men jag vet att vi kommer att göra det rätta, när den dagen
kommer.
Tack
Adrienne för att vi har fått två fantastiska vänner ifrån Dig som gör
våra liv fullkomliga!
|
